torsdag 9 november 2017

...att fira stort

Jag har fått ett uppdrag att redigera medicinska texter. Here we go again, tänker jag glatt.

Idag skriver jag om djupa ventromboser, lungemboli och basaliom. Inga roliga tillstånd men orden är fina. Ba sa liom. Är man yrkesskadad så är man. Och det är behandlingar och excisioner och aktiva expektanser. Mumma.

Det är mycket att tänka på och jag nästintill bosätter mig i datorn. Koncentrerat. Ansiktet blir typ fyrkantigt. Mimiken stel. Stirrande ögon. Jag har en del att hinna med och bara någon gång under morgonen funderar jag på att min nya bok snart ska komma. Och det retar mig att jag inte riktigt hunnit glädja mig så mycket åt det nya alstret. Jag är liksom på språng hela tiden. Och lite split vision.

Strax före lunch kommer två paket böcker. Jag bär in på kontoret, öppnar lådorna, ser ett gäng ”den du ville jag skulle vara”. Så fin! Innan jag jobbar vidare firar jag med en cappuccino och ett sms till min skarpsynta lektör. Och för att riktigt markera dagen till ära bäddar jag min säng.