lördag 18 november 2017

...att se sig själv i spegeln

Jag hastar in på bibblan men fastnar.
Innanför dörren står en skara på ungefär tjugo personer. Det är vernissage. En ung man i välvårdat skägg står stolt bredvid sina alster. En rad bilder uppsatta med en nål genom papperet. Varje bild är en bild av honom. Hans ansikte.

Något enstaka porträtt är gjort utifrån ett foto men nästan alla är målade framför spegeln. Timmar av betraktande. En av besökarna kommenterar den allvarliga blicken. Jag säger nåt om koncentration. Men å andra sidan, vem skulle kunna se på sig själv i spegeln i många timmar, möta sin egen blick, och undgå det allvarsamma?

Jag funderar på om han använt sig själv, sin egen person, för att utforska olika målartekniker eller om han använt sig av olika tekniker för att utforska sig själv. Oavsett vilket tar han ett modigt grepp om tillvaron och gräver där han står.

Och genom den allestädes närvarande allvarsamma och koncentrerade blicken skiftar stämningarna i hans ansikte. Eric Östergren närmar sig sig själv och låter oss se.