Jag är tillåtande mot mig själv på vissa områden och har överseende med att allt inte är perfekt samtidigt som jag ofta är hård mot mitt egna och bannar mig.
Exempelvis har jag, under snart ett års tid, sett ner på min önskan att leva i tvåsamhet och bli någons förtrogna. För vad ska det vara bra för? Man måste kunna vara själv. Kunna reda sitt eget liv. Stå ut med sig själv. Lära sig att möta ensamheten. Stångas med den och segra av egen kraft. Inte skaffa partner för att slippa vara ensam. Inte lägga sitt liv på en annan person. Inte bli beroende.
Under hela hösten har jag kollat på program om sökandet efter kärlek; Bachelor, Bachelorette, Bonde söker fru, Första dejtingen, Gift vid första ögonkastet - You name it. Helt fascinerad över deltagarnas drömmar som de förväntar sig att relationen ska uppfylla. Som en gammal luttrad och hårdhudad orm väser jag föraktfullt från tevesoffan.
Men idag lyssnar jag på Tomas Andersson Wij som sjunger ”...ställ upp dina fönster, ömsa gamla skinnet..”.
