Man kan
inte anklaga den här mannen för att prata övertydligt, tvärtom, men oh så
levande han är. Det finns ingen stolpighet. Det finns inget snobberi. Bara äkta kärlek
till musiken.
Han pratar ivrigt, snubblar inte över orden men hinner knappt säga färdigt det ena ordet förrän nästa kommer. Han skrattar ofta till, och då och då sjunger han starka och snabbt övergående trudelutter för att beskriva något han just förklarat med ord. Man sitter med ett leende på läpparna.
Herbert Blomstedt är en fräsch fläkt.
Det första han säger är att dirigent uttalas med hårt g och inte med sje-ljud. Ok, bra, då behöver jag inte lägga möda på det.
Sen visar han sin stora vördnad inför sina musiker som han leder igenom olika symfonier. Det hörs hur stolt han är över var och en.
Jag tror också att han är den förste Sommarpratare denna säsong som säger orden "extas", "paradisisk" och "mirakel".
Och på tal om mirakel, zooma in bilden, Herbert är 96 år och har fantastiskt fin hy.
Man kanske skulle blivit dirigent.