Orden ”Döden,
döden, döden” – Astrid Lindgrens ord – kommer spontant över mina läppar när jag
lyssnat i femton minuter på detta Sommar. Och här är det förutom döden även spöken,
spöken, spöken. Den otäta rösten spär på det spöklika.
Judith Kiros är dagens värd.
Litterärt, dramaturgiskt, genomtänkta meningar, formuleringar nästintill perfektion. Men också många citat och uppläsningar av andra författares verk och det ger tyvärr en stapelkänsla.
Djupet, eller rättare sagt det hon egentligen måste tala om – för att ens kunna tala – kommer senare. Hon har, säkert medvetet, ”lyckats” gå förbi Sveriges Radios varningsstämpel om ”starka scener och skildringar av våld”. Troligen för att inte avskräcka från början.
Allt är mycket mastigt. Massakrer, tortyr, krig och död, fruktansvärda scener. Jag får ett starkt illamående.
Detta är det första Sommar jag inte mäktar med att lyssna på ända till slutet.
Men det är ett viktigt program och i stället för att lyssna läser jag i stället de sista avsnitten.