Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.
Det är
härligt att höra denna kvinna tala.
Hon har lång livserfarenhet, hon är just kvinna - vilket innebär att hon strukturellt och historiskt tillhör det könet som många gånger fått betala priset för mäns handlingar, hon är också författare och van att formulera sina tankar. Hon är fullständigt begriplig.
Majgull Axelsson bär sitt Sommar från första ord till sista med en fasthet och ödmjukhet och med allvar och humor på sin oförstörda småländska - som kommen ur skogarna som ett klokt väsen.
Hon berättar om mycket men speciellt en sak fastnar hos mig. Det är hennes reflektion kring en bok av Ivar Lo-Johansson som hon först läste som mycket ung och då blev totalt gripen av, och sedan läste om igen efter trettiofem år och då själv blev förvånad över att hon inte fick en hjärnblödning på kuppen av hans stupida slutsats i en bok han lagt ner 667 sidor på.
Hennes beskrivning av boken får mig att tänka på nutidens incels - "stackars män" som inte får det sexuella som de tycker sig ha rätt till.