Vad
underbart med någon som inte är tvärsäker på allt. Någon som kan tänka att,
kanske är det så här? Ja, det är det nog. Eller...så är det kanske tvärtom. Det
går också bra. Allt är inte enkelt, allt är inte svårt och månen kan vara rund
fast den inte är helt rund.
Hennes lugna, grundade, flexibla tankesätt. Som om hon håller kärlek i sin hand och samtidigt låter den rinna mellan fingrarna och när hon gör det fylls kärleken på i handen igen och allt blir ett evigt flöde i tiden som inte är linjär.
Ia Langhammer. Hennes Sommar börjar i skapandeprocessen, hur man kan gå runt det man måste göra, hur man inte kommer till ro och sen ändå sätter sig ner och gör det man ska. Och detta Sommar känns verkligen som något hon skulle göra. Det är vackert, personligt, roligt och tankeväckande.
Hennes röst är så ett med henne och allt hon berättar. En typisk person jag gärna skulle vilja intervjua men samtidigt vara rädd att inte kunna återge på ett rätt sätt.
Hon är speciell. Och hon är bara sig själv.