Foto: Mattias Ahlm/SR. Publicerat med tillstånd.
Suzanne Osten äger det sista Sommar i sommar, med sina åttio år och sin mångfald av erfarenheter av livet och inom teatern. Denna kvinna, denna regissör, som skapat och kämpat och vågat så mycket. Och stått på sig. Tänk att kraften aldrig verkar tryta. Wow!
Alldeles i början av programmet lockar hon oss med att hennes program kommer sluta lyckligt. Det handlar om kärlek och förälskelse. Då vill man ju verkligen stanna kvar och lyssna. Det hade man ju gärna gjort ändå. Det är något visst med att höra en dedikerad person tala.
Hon har energi. Talstyrka. Idérikedom. Talar snabbt och starkt som med en ungdoms spänstiga stämband och hyddans resonans.
Det här är ett Sommar som handlar om när man får ett ”nej” som borde vara ”ja”. Det är ett Sommar som andas ”Trägen vinner”.
Det handlar också om hur viktigt det är att kunna säga nej. Och framförallt hur viktigt det är att vi kan säga ja till de unga, till dem som har sunda kreativa idéer när de ska forma sina liv och interagera med sin omgivning.