Det är inte roligt för någon. Allra minst för dem som arbetar hårt med de sjuka och för dem som är riktigt illa däran och behöver vård. Därför borde vi som ännu är friska sluta klaga på att det är tråkigt att leva ett begränsat liv. Det ä r tråkigt. Det tycker jag med. Men alternativet till att leva begränsat en tid är att leva som förut och riskera att själva bli riktigt sjuka och att bli det när vården är helt slutkörd och det inte finns plats för oss alla på en gång.
Efter mina fem, sex veckor med ensamjobb hemifrån börjar det bli svårt att skilja ut eventuella lindriga symtom från helt vanlig jädra tristess. Men det kan jag ta. Jag jobbar, äter, sover, tar promenader, telefonerar, äter godis och glor på teve. Den ena dagen läggs till den andra. Värre saker har hänt.
Jag förstår att det är katastrof för alla som förlorar sina företag, sina jobb och sin ekonomi. Men vi andra som har som vårt största problem att livet nu är tråkigt - vi får kamma till oss och leva begränsat lite till.
