Jag vaknar av ett sms med inbjudan till promenad med väninnan och efterföljande lunch med henne o hennes familj. Alla är friska - eller åtminstone pigga och symtomfria. Jag tackar ja till promenaden och tack så mycket men nej tack till lunchen. Jag är restriktiv och har bara fyra personer som jag någon gång då och då umgås med inomhus - min äldsta son och hans flickvän, min andra son, och min dotter. Andra träffar jag utomhus.
Så det har blir många promenader på sista tiden för att bryta den sociala distanseringen. Och idag blir det med väninnan i Solna. Jag parkerar i närheten av hennes bostad, ser henne på håll och vi vinkar glatt. Vi har inte setts på flera veckor och det mest naturliga vore att vi kramade om varandra men idag står vi där på avstånd och kramar i luften o skrattar åt vår hälsningsceremoni.
Så går vi över till Kungsholmen o sen Kungsholmen runt. Det tar ett par timmar. Och fast jag är riktigt trött i benen när jag sätter mig i bilen igen längtar jag till nästa promenad.
