Strax innan de vuxna barnen och ena sonens sambo ska trilla in hos mig för påskmåltid ser jag i spegeln tre nya silvertrådar i mitt hår. Jag tar emot silvertrådarna som en begynnande kröning för lång och trogen tjänst.
Jag har ännu mycket kvar att lära, att förstå, att välja eller välja bort. Om jag överlever Corona och får fler år till mitt liv ska jag välkomna varje ny tråd av silver som ett bevis på att jag levt mitt liv ännu en dag eller en vecka eller ett år.
Kanske jag någon gång kommer börja färga håret. Jag får se. Om jag trivs eller inte i det nya. Men oavsett kommer jag fortsätta vara tacksam för livet.
Det finns så mycket kvar att vilja vara med om, så många stunder med familj och andra vänner och så mycket att uppleva. Och så fort vi är ur Coronakrisen - och innan nästa kris kommer - ska jag njuta av att umgås med också dem jag inte kan träffa nu.
Silvertrådarna på mitt huvud symboliserar i detta nu mitt liv hitintills, de unga vuxna vid påskmåltiden och viljan att leva vidare.
