Att ta hand om en livlös kropp som själen just lämnat är en stor uppgift. Och bara den som har gjort det nån gång vet hur det känns att stå där och tänka på allt det praktiska, hygieniska och etiska. Bara den som själv tvättat, lagt till rätta, bäddat i ordning, visat för anhöriga och sen kört iväg till kylrum vet vilken faktisk plats en människa behöver även när hon somnat in.
Om fem människor ligger på rad, eller tio eller hundra - då blir det än mer påtagligt. Och om vi nu tänker oss tiotusen, som i Italien, då är det nog lättare att stanna hemma i påsk. Alltså, risken att bli smittad eller att smitta är inget påhitt. Det känns abstrakt för att viruset är osynligt för blotta ögat. Men coronaviruset och den sjukdom det orsakar är i n t e abstrakt. Det är högst verkligt.
På presskonferensen idag ställdes frågan om hur många som kommer dö i Sverige. Hur ska man veta det? Vi borde istället fråga oss själva hur mycket av vårt sociala liv vi kan tänka oss att avstå ifrån för en liten stund.
