Ni fyller er uppgift, ni vittnar om våren, ni är punktliga och ni visar upp er oavsett om vi ser er eller inte. Ni står i skogen, i backen, vid sjön. Ni står vid övergivna hus och dikesrenar. Under några veckor kan vi se er i princip varhelst det finns en liten grästuva, om vi verkligen tittar.
Era kronblad är som förut - tunna, vita, spröda. Mitten lyser gult som solen. Och stjälkarna är lika spänstiga och lättplockade som alltid - redo att byta plats från utomhus till inomhus - och ni verkar inte bry er. Ni förgyller tillvaron var ni än är. De gröna bladen ni har, som en kjol mitt på, doftande av sommar och nyklippt gräs.
Ni vet inget alls om corona. I en liten vas - där livet syns som orört - finns lugn mitt i all nyhetsrapportering om corona. Några sekunders meditation över er ovetskap ger en stunds återhämtning.
