...arbetsgivares rädsla för personer 55+

Bild: Gerd Altman

Jag har varit utan jobb i tio månader. Det är helt absurt. Och än mer absurt är det att arbetsgivare i Sverige tenderar att inte anställa personer över 55 år. Haha! Det är ju skrattretande.

Vi är kompetenta. Erfarna. Har samlat på oss arbetslivsvisdom. Vi har uthållighet. Vana att lära nytt. Kan utgöra stabilitet. Vi kan lotsa de yngre – ett slags mentorskap - och låta de yngre lära oss något nytt. Vi kunde verkligen bli en perfekt match.

Och vad mer crazy är - Haha, ja man måste skratta åt rekryterarnas enfald – de fattar inte att personer över 55 troligen är stjärnskott med arbetsmoral och som förstår vad ett jobb innebär. Och rekryterarna verkar inte alls förstå vad som ingår i olika åldrars liv. Det de verkligen inte fattar – ja herre min gud så befängt - det är att vi inte vabbar, vi går inte på någon äggstimuleringsbehandling, vi åker inte till Danmark och inseminerar oss, vi har inga graviditetsbesvär, vi kommer inte vara föräldralediga.

Så vad är problemet? 55+ är ju supergruppen.

…en bank som inte räknar pengar som pengar

 

Åh, vad jag har vurmat för Skandiabanken – de är tillmötesgående, snabba, nåbara, man får alltid ett trevligt bemötande.

Men nu. Nej. De vägrar mig att minska mitt lån.

Jag köpte en bostad som jag älskar. Det var på den tiden jag hade ett jobb. Hade räknat noga, skulle ha råd med den i många år framöver.

Blev av med jobbet. Tänkte att jag får sälja denna, och köpa en mindre bostad och jag vet att jag kommer älska mitt nästa hem också. Jag har den förmågan. Det blev mäklare, visning och budgivning.

Extrakollade med banken. Döm om min förvåning när de sa att jag var fast i mitt höga lån och om jag säljer beviljar de inte det lilla lån jag skulle behöva – på grund av att jag är arbetslös.

Trots att a-kassa räknas som en inkomst och att min inkomstförsäkring är hög för lång tid framöver så lånar de mig inte en krona.

Jag ville minska mina omkostnader, men icke.

Skandiabanken må ha bra telefontider och snabba på att svara men de är totalt fyrkantiga. De räknar inte mina faktiska pengar som pengar.

...att mista sitt arbete och logga in

Att mista sitt arbete innebär att mista sina arbetsuppgifter, sin lön, sina arbetskamrater, sin chef, sitt eftertraktansvärde, sin syn på sig själv som yrkesverksam, sin stolthet över avklarade deadlines och sin känsla av att ha uträttat något viktigt.

All struktur som ingår i vardagen tack vare att man har ett jobb som väntar en, kräver en och behöver en – all den strukturen försvinner i ett nu.

Visst kan man skapa ny struktur. Gå upp, äta frukost, ta en promenad, söka jobb, logga in med mobilt bank-id på Arbetsförmedlingen, logga in med mobilt bank-id på sitt fackförbund, logga in med mobilt bank-id på a-kassan.

Ända sen dag ett har jag gått upp när larmet tjutit vid sju. Och skapat struktur. Sökt jobb. Loggat in, loggat in, loggat in. Ett mer frustrerande jobb är svårt att hitta.

Den som aldrig varit arbetslös har inte en aning om hur det är. Själva uppgifterna att utföra är inte tunga. Det är situationen. Och ingen vet när det vänder. Och vi fortsätter logga in med vårt mobila bank-id.

...arbetslösa yrkeskategorier

 

Det väller in folk varje vecka på kontoret i Stockholm där vi samlas – vi Stockholmsbor som varit privatanställda och som nu blivit arbetslösa och arbetssökande.

Vi som varit där ett tag är trevliga mot de nya, slänger fram handen och säger hej och välkommen och trevligt att träffas men vi rättar och snabbt och säger hej och välkommen och inte så trevligt att vi behövde mötas här. För vem av oss ville hamna här? Ingen.

Men nu är vi varandras kollegor. Det är så vi kallar oss. Vi går till samma kontor. Vi känner igen varandra efter ett tag, vi nätverkar, äter lunch ihop, lyssnar på föreläsningar, tipsar varandra och försöker tyda alla regler från a-kassa och Arbetsförmedlingen. Vi har nu alla samma arbete – att söka jobb! Så vilka är nu alla dessa mina nya kollegor?

De är högt uppsatta chefer, de är ekonomer, rekryterare, informationsstrateger, arkitekter, gymnasielärare, kommunikationsansvariga, journalister, logistikansvariga, marknadsförare, IT-specialister – säg ett yrke och vi är där.

 

Det är mycket märkligt att ofrivilligt bli av med jobbet - att ha hög kompetens och lång erfarenhet och ändå inte efterfrågas på arbetsmarknaden. Det är lågkonjunktur, arbetslösheten ökar, ingen vet när det vänder.

Bland oss arbetslösa, och i vårt professionella nätverk som vi fortfarande har kvar, är det som en både tyst överenskommelse och en uttalad tydlighet att vi inte ska kalla oss arbetslösa utan i stället ska benämnas som arbetssökande.

Men jag är faktiskt arbetslös. Arbetslös för att jag blev av med det som jag utförde med stor stolthet och det som försörjde mig.

Att inte vilja benämna sig själv som arbetslös, och att andra inte heller vill kalla oss arbetslösa, blir stigmatiserande. Som om det är vårt eget fel att vi blivit av med våra jobb. Som om vi misslyckats och därför blev uppsagda. Så är det inte.

Det är marknaden det är fel på. Inte oss. Vi vill jobba. Vi är furiöst arbetssökande.

Vi är även arbetslösa. Jobben försvann. Vi måste säga det. Det är marknaden. Det är inte vi.

...internationella handtvättardagen, 15 oktober

 

Idag är det den internationella handtvättardagen - en dag för att påminna oss om hur denna enkla vardagliga handling kan skydda mot sjukdomar och rädda liv.

Vi har lärt oss ända sen barn att vi ska tvätta händerna innan vi äter, efter att vi varit på toa och när vi varit ute och blivit smutsiga. Att tvätta händerna blev en så självklar del för oss att vi knappt tänkte på vad vi gjorde.

Så kom pandemin med covid-19 och gjorde oss plötsligt medvetna om något vi förut utfört nästintill omedvetet. Det fanns i vår ryggmärg. Men nu blev det tydligt att vi ändå inte riktigt hade förstått hur ofta vi faktiskt behövde göra det för att inte föra smitta från en plats till en annan.

De flesta av oss har nog blivit en aning mer hygienmedvetna sen pandemin blev en del av vår verklighet. Men vi är många som slappnat av. Vi ser inte längre på våra händer som om de vore pesten. Och det är de inte heller. Men låt oss minnas handtvätten. Denna enkla handling som kan rädda liv - vårt eget eller någon annans.

...att försöka nå Arbetsförmedlingen

Jag ringer Arbetsförmedlingen för att få komplettera med ett dokument. Enda sättet att få göra det är att de öppnar en funktion åt mig på sin webbplats.

Telefonrösten säger att jag har nummer 66 i kön. Kanske borde jag redan här ana att både siffran och kötiden är dåliga omen.

Jag väntar kvar och min köplats ändras i sakta mak. Efter lång tid säger den automatiserade rösten att jag har köplats 1 och jag tänker att snart når jag dem. Det är inte så tokigt ändå – med Arbetsförmedlingen.

Nästa gång jag hör ett ljud i luren tror jag först att nu är det en livs levande människa där. Men nej. Det är ett automatiserat meddelande om att de inte kan ta emot fler samtal. Men jag kan använda chatten.

Jag skriver ett välformulerat meddelande och skickar in.

Inom loppet av en halv sekund har jag fått tre chattsvar.

I det första står att chatten är emottagen. I det andra står att chatten är avslutad. I det tredje står att chatten är stängd och att de har så mycket att de inte kan ta emot fler meddelanden.

…Arbetsförmedlingens beslut

Men dra på trissor - jag blev plötsligt en av alla som numer ingår i statistiken över arbetslösa.

Jag har arbetat som redaktör i nitton år och söker ny redaktörstjänst.

Inom textbranschen förekommer många olika titlar, de snuddar vid varandra och man kan ha en titel men ändå hjälpa till med arbete som gränsar till en annan. Så råkar termen ”kommunikatör” stå en gång, bland all annan text, i ett fint tjänstgöringsbetyg som jag får av min senaste arbetsgivare. Arbetsförmedlingen klamrar sig fast vid detta lilla ord trots att ”redaktör” står flera gånger i övriga dokument. De meddelar att jag inte räknas som redaktör och inte får ingå i avdelningen ”Kultur”. Därmed missar jag Arbetsförmedlingens redaktionella kurser.

Ber min tidigare arbetsgivare att skriva om, även om hon tycker jag kommunicerat bra :) och hon skriver ett nytt tjänstgöringsbetyg där ”kommunikatör” stryks och ”redaktör” betonas.

Nu ska jag försöka nå Arbetsförmedlingen med detta nya dokument. Det lär bli en grannlaga uppgift.

...Ekonomibyrån

Jag brukar kolla på Ekonomibyrån. Tycker det är ett bra och pengasamhällesbildande program.

Oftast är det Carolina Neurath Bengtsson som är programledare och hon är påläst och proffsig när hon fördelar ordet och responderar och sammanfattar vad de andra ämneskunniga runt det fyrkantiga bordet lagt fram i sina åsikter och försök till prognoser.

De inbjudna gästerna fredagen 23 augusti var EFN-journalisten Gabriel Mellqvist, Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima och Avanza Banks ordförande Sven Hagströmer.

Diskussionen hölls på ett åsiktsfyllt och professionellt sätt där alla ansträngde sig för att vara sakliga.

Men plötsligt kör Sven Hagströmer en härskartekniksreplik, går att läsa i fotot, gentemot Jonna Sima.

Det är dubbelt antiintellektuellt av denne vite man från äldre åldern att sänka sig så lågt. Dels att säga så, dels att göra det när kameran rullar för ett seriöst program i SVT.

Han har gjort bort sig.

Och SVT borde låta alla tilltänkta medverkande skriva på ett avtal att bete sig bra.

...Cirkus Brazil Jack

                     

Suddiga bilder men skarpa cirkusartister.

Att se Cirkus Brazil Jack livs levande i manegen med sina konster överträffade alla mina förväntningar.

De var så gästvänliga, visade oss in till rätta platser, underhöll i ett par timmar och efter föreställningen gick de ut utanför tältet och ställde upp för foton och alla som ville fick ta foton med gänget.

För min väninna och mig gav det ett stort mervärde att vi hade lyssnat på cirkusdirektören Trolle Rhodins Sommarprat tidigare i sommar. Att få historien bakom hela detta cirkusliv. Och vi såg till att ta en selfie med honom redan vid entrén före avspark.

Och väl på plats i det stora tältet avlöste det ena numret det andra.

Aldrig har jag skådat en arbetsplats med så många topptrimmade människor. Inte en fettcell för mycket någonstans. Det var muskler, det var vighet, det var tajming och spänst. Och farten ökade och ökade in till sista nummer. Men just under knivkastningen böjde jag ner huvudet och blundade. Det var ett riktigt adrenalinpåslag.               

Cirkusdirektören i egen hög person - Trolle Rhodin.

                                              

…Suzanne Osten - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm/SR. Publicerat med tillstånd.

Suzanne Osten äger det sista Sommar i sommar, med sina åttio år och sin mångfald av erfarenheter av livet och inom teatern. Denna kvinna, denna regissör, som skapat och kämpat och vågat så mycket. Och stått på sig. Tänk att kraften aldrig verkar tryta. Wow!

Alldeles i början av programmet lockar hon oss med att hennes program kommer sluta lyckligt. Det handlar om kärlek och förälskelse. Då vill man ju verkligen stanna kvar och lyssna. Det hade man ju gärna gjort ändå. Det är något visst med att höra en dedikerad person tala.

Hon har energi. Talstyrka. Idérikedom. Talar snabbt och starkt som med en ungdoms spänstiga stämband och hyddans resonans.

Det här är ett Sommar som handlar om när man får ett ”nej” som borde vara ”ja”. Det är ett Sommar som andas ”Trägen vinner”.

Det handlar också om hur viktigt det är att kunna säga nej. Och framförallt hur viktigt det är att vi kan säga ja till de unga, till dem som har sunda kreativa idéer när de ska forma sina liv och interagera med sin omgivning.

Suzanne Osten - Sommar i P1

…Marcus och Martinus Gunnarsen - Sommar i P1

Foto: Tim Kristensson. Publicerat med tillstånd.

Det här är ett mjukt och fint Sommar.

Ett trevligt grepp av Sveriges Radio att två personer hjälps åt med att berätta och samtala och föra sitt program framåt.

De är så rara dessa grabbar - Marcus och Martinus. Och när de presenterar sig gör de det i omvänd ordning. ”Jag heter Martinus.” ”Och jag heter Marcus.” Ja, de vill väl markera att de är två personer och inte enbart ett gulligt koncept.

Deras röster är så lika men programmet igenom får man lite hjälp nu och då när Marcus vänder sig till Martinus och säger hans namn.

Allt är väldigt mjukt och jämnt. Inga gropar. De låter precis så som de beskriver sig - uppväxta i en stadig familj där de lärt sig hur man för sig och är snäll mot andra.

Unga, otyngda, friska och fräscha. Här kommer inget mörker, inga skandaler, ingen skräll. Endast några få blickar bakom kulisserna och det som bränner till då är ju sånt som kommer från utomstående personer - uttalade hot.

Det här blir nog det Sommar som drar störst ny lyssnarskara. Unga, unga människor.

Marcus och Martinus Gunnarsen - Sommar i P1

...Niklas Natt och Dag - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Han ägnar de första fyra minuterna till att prata om sitt namn. Och det är förståeligt eftersom man som lyssnare annars kan haka upp sig på om det är ett skämt eller inte och därför kanske får svårt att lyssna ordentligt. Niklas efternamn är Natt och Dag.

När det var dags för honom att försörja sig blev det först inom journalistiken. Men det var författaryrket som hägrade.

Det är mycket befriande att höra hans tydliga målbild, i motsats till alla beskäftigt framgångsförväntade målbilder som andra kan ställa upp.

Hans eget siande om framtiden var att han troligen aldrig skulle blir klar och om han blev det så aldrig utgiven och om han blev även det så aldrig läst.

Med avspänd röst berättar han om processen med sin debutbok ”1793”. Han fick skriva om den många gånger.

Han blev klar. Han blev utgiven. Han blev läst.

Han beskriver också skillnaden mellan att läsa en bok och att lyssna på någon som läser en bok.

Att läsa kräver fullt fokus. Och det ger bättre förutsättningar för abstrakt tänkande.

Niklas Natt och Dag - Sommar i P1

...Linnéa Lindquist - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

Linnéa Lindquist, också känd som Rektor Linnéa på sociala medier, har här ett gediget Sommar där hon berättar inifrån den svenska skolan - och om förhållandet mellan kommunala skolor och friskolor. Det är pengar, fullsatta salar, tomma stolar. Allt kostar.

Det finns mycket att tänka på här.

Hon talar om hur viktig läskodsknäckningen är, hur bra det är för elever att ljuda bokstäverna för att kunna knäcka koden, och hur viktigt det är att skolan har lärare som är utbildade i att lära barn ljuda alfabetet. Logiskt. Situationen är en annan.

Hon har lång erfarenhet av skolarbete i socioekonomiskt utsatta områden. Hon säger att hon är en nörd. Hon är noggrann, nitisk och analyserande. Bra.

Hon berättar också om ett sätt att strida för en fråga. I politiska fall är nog hennes mantra bra men i mellanmänskliga relationer passar det inte.

För övrigt är hon den första att referera till en tidigare Sommarpratare denna säsong. Det är snyggt.

Man behöver inte tvivla på att hon har koll på skolans värld.

Linnéa Lindquist - Sommar i P1

...Caroline Ringskog Ferrada-Noli - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det är poetiskt. Dramatiskt. Metaforiskt. Suddigt trots all detaljrik beskrivning. Förstår att hon är ett geni men hittar inte in. Förstår att hon får andra att gråta, att bli berörda, att kippa efter andan.

När hon talar om text kan jag relatera. Hon säger att text är text och att liv är liv och att den som begraver sig i böcker egentligen längtar efter liv.

Och för den som skriver - att alltid befinna sig öppen i alla sammanhang för att bedöma, tänka ”Det här kanske jag skriva om” eller ”Nej, här fanns inget” – är det förödande. Det blir ett distanstagande. Skapar osäkerhet i umgängen. Man deltar i stunden men alltid med tanken ”Hur kan jag gestalta detta på bästa sätt?”.

Och så hennes gråt bakom orden, anspänningen, tendensen till självföraktet.

Mot slutet finns ingen avrundning. Ingen nedgång i tempo eller innehåll. De sista orden sägs med sådan intensitet, att när Sommars avslutande melodislinga startar efter de två sista orden blir det som ett tekniskt fel. Men nej. Det var menat så.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli - Sommar i P1

…Arne Müller - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Med behaglig röst, trovärdigt innehåll och en historisk blick både framåt och bakåt leds vi av denna grävande journalist och författare genom Norrland.

Under de första minuterna blir jag sur på mig själv att jag inte kan placera hans dialekt med de mjuka sj-ljuden parallellt med sina halvt skorrande, halvt svalda ”r”.

Var är han uppvuxen, denne Arne Müller, i syd eller nord?

Svaret kommer snart - en tysk grabb som flyttade till nordliga Sverige när han var fem.

Hans sommar är undersökande, analyserande och problematiserande. Bra att höra någon förklara vår jakt på fossilfri energi strukturerat och metodiskt utan att vara varken svart, vit eller enligt gängse normer grön.

Allt hänger samman och det är inte lätt. Han beräknar och visualiserar så att vi kan få en bild av hur förhållandevis små mängder vinst kan få gigantiska konsekvenser för dem som ska betala priset.

Han fastslår också det hoppfulla i mindre sammanhang, i det området man bor, att det faktiskt ändå kan löna sig att protestera.

Arne Müller - Sommar i P1

…Alhaji Jeng - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det här är ett Sommar med klass. Det finns en röd tråd, det finns ett tydligt budskap och det öppnar upp för dialog. 

Alhaji Jeng talar om känslor. Och om frågan som alla elitidrottare får efter antingen lyckad eller onådd önskad prestation - "Hur känns det?". Detta är en fråga som ska svaras på i sekunden och det är en fråga om något som elitidrottande ofta lär sig att förtränga för just prestationens skull - känslan.

Programmet spänner över flera fält och över lång tid. Allt från när han själv var en liten grabb och storligen beundrade sin pappa - en pappa som sen försvann från kärnfamiljen – rasismen han råkat ut för och i vissa sammanhang sluppit, till att i slutet av programmet tala direkt till sin sjuårige son - utifall att han någon gång i framtiden kommer att lyssna på detta Sommar. Och man förstår att Alhaji är en pappa som aldrig kommer lämna sin son.

Han tackar sina lyssnare stort, säger ”att lyssna är en gåva till den som berättar".

Han är fin på bild. Fin i tanke. Fin i tal.

Alhaji Jeng - Sommar i P1

…Matilda Djerf - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

Det här är ännu en, likt Sommarprataren Jens ”Jeb”, som lever sitt ikigai. 

Med andra ord har hon hittat det hon älskar, det hon är bra på, det som ”världen behöver” och det hon kan ta betalt för. Hon är en sann entreprenör som knappt vågade tänka tanken att lyckas få tiotusen följare på Instagram, och som nu har tre miljoner följare. Och ett eget klädmärke och eget skönhetsmärke.

Matilda Djerf och hennes pojkvän och medgrundare till Djerf Avenue, Rasmus Johansson, har tillsammans gått från det lilla till det stora.

Matilda är allt annat än ytlig i sitt Sommar, tvärtom var det den förskönade och verklighetsfrånvända ytligheten inom modellbranschen som från början väckte hennes lust att skapa själv och gestalta mer hur vanliga äkta kvinnor i alla storlekar kunde bära upp sina kläder på ett trovärdigt sätt. Hon använder också sitt Instagram, och sin fysiska omgivning, till att vara transparent kring sitt mående som inte alltid är på topp. Hon är, precis som vi andra, helt enkelt en människa.

Matilda Djerf - Sommar i P1

…Majgull Axelsson - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det är härligt att höra denna kvinna tala.  

Hon har lång livserfarenhet, hon är just kvinna - vilket innebär att hon strukturellt och historiskt tillhör det könet som många gånger fått betala priset för mäns handlingar, hon är också författare och van att formulera sina tankar. Hon är fullständigt begriplig.

Majgull Axelsson bär sitt Sommar från första ord till sista med en fasthet och ödmjukhet och med allvar och humor på sin oförstörda småländska - som kommen ur skogarna som ett klokt väsen.

Hon berättar om mycket men speciellt en sak fastnar hos mig. Det är hennes reflektion kring en bok av Ivar Lo-Johansson som hon först läste som mycket ung och då blev totalt gripen av, och sedan läste om igen efter trettiofem år och då själv blev förvånad över att hon inte fick en hjärnblödning på kuppen av hans stupida slutsats i en bok han lagt ner 667 sidor på.

Hennes beskrivning av boken får mig att tänka på nutidens incels - "stackars män" som inte får det sexuella som de tycker sig ha rätt till.

Majgull Axelsson - Sommar i P1

...Jens ”Jeb” Bergensten - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det här är en rapp kille, han pratar snabbt som en riktig ungdom och första intrycket är att han är tjugofem år yngre än han är.

Jens ”Jeb” Bergensten gör ett Sommar där han beskriver sin väg från en dataspelstörstande ung grabb till designchef för dataspelet Minecraft.

Som många kunniga seniorer inom ett specifikt fält finner han sig nu själv på en position längre och längre från det verkliga hantverket, förstår och trivs med sin numera vägledande roll, och har ändå en längtan kvar till själva grunden. Intresset. Passionen. Det som startade allt.

När jag hör hans historia tänker jag på uttrycket IKIGAI.
Det där drömscenariot som han befinner sig i utan att själv verka koppla ihop det med IKIGAI, det uttjatade begreppet som många slänger sig med men inte lyckas erövra. Det går ju ut på att göra det man älskar, göra det man är bra på, göra något världen behöver och göra det man kan ta betalt för. Och precis detta har han lyckats med.

Allt började med hans passion, helt utan tanke på affärer.

Jens ”Jeb” Bergensten - Sommar i P1
 

… Nathalie ”Cleo” Missaoui - Sommar i P1

Fotot: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det är en poetisk inledning, de fem första meningarna. Hon borde skriva en diktsamling och själv läsa in den. Det är så vackert alltihop. Rösten. Orden. Rytmen.

Hon skulle kunna välja många berättelser ur de fem första meningarna, säger hon. Allt kan beskrivas på många olika sätt och utifrån så många olika perspektiv.

Hon talar om kraften som finns, bergsmassiven som vuxit inombords, hennes sköld. Talar om sin längtan att få vara en glittrande och porlande fjällbäck. Att få vara i kontakt med sig själv, sitt inre jag.

Hon har också en lång och realistisk utläggning om kvinnors förväntningar på män. HaHa! Det är på pricken!

Vi följer henne från den lilla flickan med flätorna till den vuxna kvinnan som var med och grundade organisationen FATTA. Hon gläds över samtyckeslagen.

Och hon firar jul i en sådan personsammansättning att man häpnar. Alla relationer. Så mycket kärlek.

I mina ögon är hon redan i det hon längtar efter. I kontakt med sig själv.

Den porlande bäcken Nathalie "Cleo" Missaoui.

Nathalie ”Cleo” Missaouli - sommar i P1

…Petra Malm - Sommar i P1

Foto: Lena Lee. Publicerat med tillstånd.

Petra Malm - Sveriges första kvinnliga elitsoldat.

Likt de andra Sommarpratarna som lett oss bakom kulisser till ett yrke väljer hon med noggrannhet vad hon säger och vad hon utelämnar. Hon berättar inte allt, men tillräckligt för att göra det spännande och intresseväckande från början till slut.

Hon beskriver hur hon kämpade hårt, gick igenom tester av alla de slag, lyckades med bra resultat men ändå diskriminerades och inte fick tjänst i skarpa insatser på grund av att hon var kvinna. Hon placerades på annat och arbetade i frustration i två år. Till slut protesterade hon. Den protesten gav förändring.

Hon borde sagt ifrån tidigare. Något vi alla borde lära oss.

Detta är ett Sommar som handlar om att lita på sig själv, att vara transparent, om att göra sitt jobb och att inte tynga ner sig själv med hemligheter.

Hon uppmanar oss att prata, om inte med en psykolog så med någon i familjen eller i den övriga vänkretsen eller en kollega.

Hon säger det vi vet men ofta glömmer.

Ensam är inte stark.

Petra Malm - Sommar i P1

…Herbert Blomstedt - Sommar i P1

Foto: Elinor Wermeling. Publicerat med tillstånd.

Man kan inte anklaga den här mannen för att prata övertydligt, tvärtom, men oh så levande han är. Det finns ingen stolpighet. Det finns inget snobberi. Bara äkta kärlek till musiken.

Han pratar ivrigt, snubblar inte över orden men hinner knappt säga färdigt det ena ordet förrän nästa kommer. Han skrattar ofta till, och då och då sjunger han starka och snabbt övergående trudelutter för att beskriva något han just förklarat med ord. Man sitter med ett leende på läpparna.

Herbert Blomstedt är en fräsch fläkt.

Det första han säger är att dirigent uttalas med hårt g och inte med sje-ljud. Ok, bra, då behöver jag inte lägga möda på det.

Sen visar han sin stora vördnad inför sina musiker som han leder igenom olika symfonier. Det hörs hur stolt han är över var och en.

Jag tror också att han är den förste Sommarpratare denna säsong som säger orden "extas", "paradisisk" och "mirakel".

Och på tal om mirakel, zooma in bilden, Herbert är 96 år och har fantastiskt fin hy.

Man kanske skulle blivit dirigent. 

Herbert Blomstedt - Sommar i P1

…Amir Rostami - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

Ytterligare ett Sommar som tar oss bakom kulisserna i ett yrke. Bra. Ämnet berör oss eftersom vi alla påverkas.

Amir Rostami talar om gängkriminalitet utifrån sin roll som tidigare kriminalpolis och numera professor i kriminologi.

I två år pågick hans och hans familjs flykt från Iran till Sverige. Bara att överleva den resan borde vara en bragd. En kille som han hade sen själv kunnat dras in i gängkriminalitet, precis som hans kompis gjorde, men satsade på studier och hårt arbete för att kunna vara med och mobilisera mot den ökande gängkriminaliteten.

Han säger att man inte ska underskatta det lilla. I det lilla göms ofta det stora. Han manar till att inte få tunnelseende. Hålla kvar helhetssynen. Att hålla sig öppen. Att se detaljerna. Detaljer syns små men kan vara avgörande.

Ja, det är en grannlaga uppgift för polisen att arbeta med allt detta. Och man förstår ju att denna lilla titt in i nyckelhålet till polisen är, trots utförligheten, ytterst begränsad. Det finns så klart mycket mer.

Amir Rostami - Sommar i P1

 

…Ia Langhammer - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

Vad underbart med någon som inte är tvärsäker på allt. Någon som kan tänka att, kanske är det så här? Ja, det är det nog. Eller...så är det kanske tvärtom. Det går också bra. Allt är inte enkelt, allt är inte svårt och månen kan vara rund fast den inte är helt rund.

Hennes lugna, grundade, flexibla tankesätt. Som om hon håller kärlek i sin hand och samtidigt låter den rinna mellan fingrarna och när hon gör det fylls kärleken på i handen igen och allt blir ett evigt flöde i tiden som inte är linjär.

Ia Langhammer. Hennes Sommar börjar i skapandeprocessen, hur man kan gå runt det man måste göra, hur man inte kommer till ro och sen ändå sätter sig ner och gör det man ska. Och detta Sommar känns verkligen som något hon skulle göra. Det är vackert, personligt, roligt och tankeväckande.

Hennes röst är så ett med henne och allt hon berättar. En typisk person jag gärna skulle vilja intervjua men samtidigt vara rädd att inte kunna återge på ett rätt sätt.

Hon är speciell. Och hon är bara sig själv.

Ia Langhammer - Sommar i P1

…Ebba Andersson - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Se på henne. Så glad hon är, så förhoppningsfull. Okonstlad, ödmjuk och med vind i håret - Ebba Andersson, en av våra stjärnor på skidor.

Det är riktigt uppiggande att höra ett Sommar som handlar så mycket om kroppen. Hyddan som vi alla bor i. Inte för att vi är bara vår kropp, men utan den är vi ju inte här.

Det är joggingturer, knäskador, luxationer, ledband, det är brosk, knäoperationer, förstärkningar, rehab i omgångar, problem med mest höger knä - men ja - det vänstra får också sin del, det är anpassade träningar, anpassade belastningar, fysiska prestationer.

Alla Sommarpratare har verkligen sin egen ton och Ebba har sin. Likt håret hennes som flyger fritt i vinden, så flyger även hennes Sommar lätt. Hon väver fram en tydlig bild. Med enkelt språk och logisk linje ger hon inte bara inblick i hur allt det fysiska tar sig uttryck i en elitidrottande persons liv utan också inblick i hur de starka familjebanden håller upp och hur en älskad farmors sista sång rör till tårar långt efteråt.

Ebba Andersson - Sommar i P1

…Judith Kiros - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Orden ”Döden, döden, döden” – Astrid Lindgrens ord – kommer spontant över mina läppar när jag lyssnat i femton minuter på detta Sommar. Och här är det förutom döden även spöken, spöken, spöken. Den otäta rösten spär på det spöklika.

Judith Kiros är dagens värd.

Litterärt, dramaturgiskt, genomtänkta meningar, formuleringar nästintill perfektion. Men också många citat och uppläsningar av andra författares verk och det ger tyvärr en stapelkänsla.

Djupet, eller rättare sagt det hon egentligen måste tala om – för att ens kunna tala – kommer senare. Hon har, säkert medvetet, ”lyckats” gå förbi Sveriges Radios varningsstämpel om ”starka scener och skildringar av våld”. Troligen för att inte avskräcka från början.

Allt är mycket mastigt. Massakrer, tortyr, krig och död, fruktansvärda scener. Jag får ett starkt illamående.

Detta är det första Sommar jag inte mäktar med att lyssna på ända till slutet.

Men det är ett viktigt program och i stället för att lyssna läser jag i stället de sista avsnitten.

Judith Kiros - Sommar i P1

 

…Markus Torgeby - Sommar i P1

 Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Det här är en kille som alltid gillat farten och vinden.

När Gud inte bejakade den unge Markus Torgebys bön om att hans Mamma skulle bli frisk från sin MS, bejakade Markus istället sin och sin Mammas gemensamma favoritsysselsättning - att åka fort med rullstolen.

Han spände fast henne med en rem i rullstolen och snörade på sig sina inlines - sen blev det Öckerö runt i full fart! Och i den långa nerförsbacken fanns ingen sjukdom. Det var bara de två och vinden och farten.

Det är ett Sommar med så mycket kärlek, saknad, mörka tankar i unga år, mod och sökande efter sitt eget inre igenom alla händelser och förväntningar och krav. Så mycket han ville. Så mycket han kämpade. Så mycket frustration i hans liv. Skogen med mörkret och tystnaden blev hans plats. Och där stannade han i fyra år. Utan de åren - inget liv, säger han.

Allting har ändå sin tid. Han kom så småningom ut ur sin mörka tysta skog. Och han verkar nu bära den inom sig med alla andra naturens minnen från sina år under bar himmel.

Markus Torgeby - Sommar i P1

…Omar Alshogre - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

Tänk att han överlevde allt detta fruktansvärda. Omar Alshogre.

Och att han kan se så glad ut, sprida hopp och lyckas formulera sin berättelse på det sätt han gör.

För tredje gången denna sommar varnar Sveriges Radio i inledningen för ”starka scener och skildringar av våld”. Den varningen är sannerligen befogad.

Vissa avsnitt är så ingående i olika tortyrmetoder att jag inte vet om jag klarar av att höra mer. Men om han genomlidit allt detta – vem är då jag att inte kunna lyssna på hans berättelse?

Det är tortyr. Skenavrättning. Vidriga situationer och maktlöshet.

Men det är också ett Sommar som säger mycket om vad det kan innebära för en människa att få en utsträckt hand. Slumpen, eller ödet, att hamna i ett väntrum inför ett läkarbesök i just samma stund som en människa med blicken utåt mot omvärlden och som registrerar behov – en människa med öppet hjärta - blev den handen.

Man måste nu lyssna på hela detta omvälvande program för att förstå de två sista orden i denna bloggtext.

Miet warde.

Omar Alshogre - Sommar i P1

…Åsa Romson - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Vår älskade planet. Moder Jord.

Må vi göra det som gagnar dig, nu och i framtiden. Hjälp oss till rätt beslut, såsom i politiken så ock på privat nivå. Hjälp oss att inte leva över våra faktiska tillgångar. Rädda oss ifrån tunnelseende. Jorden är du, utan makt, men härligheten är din. Må du leva i evighet. Amen.

Ja, detta var mina ord.

Åsa Romson har en annan vokabulär, specifik kunskap och andra arenor. Kunskapen grundlägger hennes Sommar.

Hon är konkret med tydliga exempel. Ger en tidslinje för det första globala miljömötet, en kompromissad flyktingkontroll och klimatavtalet i Paris.

Hon berättar om sin väg in i politiken, hur hon pluggade juridik med planen att sen arbeta med miljörätt.

Det första hon fick lära sig var att å ena sidan känner miljöproblem inga gränser emellan länder, å andra sidan lägger självaste juridiken mycket stor vikt vid landsgränser.

Därför behövs globala miljömöten och miljöavtal länderna emellan.

Kunskap, uthållighet och efterlevnad. Allt för vår och Jordens skull.

Åsa Romson - Sommar i P1

 

…Lars Förberg - Sommar i P1

 

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Ska detta nu bara handla om pengar? tänkte jag när jag läste introduktionen.

Ska man behöva vara intresserad av börsen och gigantiska ekonomiska kapital för att få ut något av detta Sommarprat?

Nej, nej. Spännvidd. Spänst i tankar. Spänning i händelser.

Finansmannen Lars Förberg levererar allt annat än mittemellan. Men inget är överdrivet. Han är bara sig själv. Det är så jag uppfattar honom och det är det han säger sig vilja vara. Han verkar lyckas bra med det.

Trots dramatiken finns det inget teatraliskt i hans framförande. Allt talar för sig själv. Ingen påspädning behövs. Han säger att han alltid vill vara ärlig. Och det är grundkänslan i hela programmet. Ärligheten, det okonstlade. Även det orädda och det genomtänkta.

Det avsnitt som ändå skulle kunna få en att tro att han totalt fabulerar är avsnittet om konfirmationslägret. 
Herregud!

Ett mycket fint Sommar där han talar om sånt vi kan bära med oss.

Vad fastnar mest hos mig?

Bräckligheten. Det vidunderliga. Och det att vara sig själv.

Lars Förberg - Sommar i P1

...Titti Schultz - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Fina Titti Schultz.

Vilket Sommar hon bjuder på. Inte sömnigt en enda sekund. Hon får mig att skratta till flera gånger redan under de första två pratavsnitten. Hon har satt tonen. Och det blir mer att haja till inför igenom hela programmet.

Och när hon säger att det bästa ordet är ”Nej’ - då är hon hemma hos mig. Som jag älskar ordet nej! Enligt mig är det alltid bäst att börja med ett nej. Då är det ju mycket lättare att konvertera det till ett ja än att konvertera åt andra hållet.

Som i Tittis alla program är hon även nu rak, ärlig, okomplicerad. Enkel att lyssna på. Hon är okrånglig.

Det är väldigt uppfriskande när hon förklarar, som hon själv säger ”för sista gången”, varför hon inte ville ha barn och inte vill ha det nu heller. Förklarar varför hon vill vara barnfri.

Jag förvånas till gränsen av upprördhet av hur ofta och av hur många hon blivit ifrågasatt för just denna sin vilja genom alla år.

Så tog programmet slut alldeles för fort.

Titti Schultz - en fräsch röst i Sommarkavalkaden.

Titti Schultz - Sommar i P1

 

…Stefan Larsson - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.

Han säger i början av sitt program att han vill dela med sig av sina erfarenheter för att andra kanske kan ha nytta av dem. Det är en bra ingång. Han har reflekterat över sitt liv, sina beslut, sina trauman och sina framgångar. Han är nära sig själv - och har självdistans. Han kan se sig själv utifrån. Och jag tänker att det finns så otroligt mycket mer under ytan men det han ger - det ger han. Och där kan vi hämta något till oss själva.

Stefan Larsson rör sig över stora fält, skilda miljöer, sorg som blandas med överlevnadsarbete. Två trauman som har likheter och ändå är två skilda. Hur mycket sorg kan en människa ta sig igenom?

Hans beskrivningar av sin ursprungsfamilj och i sin tur föräldrarnas ursprungsfamiljer, sina ungdomsdrömmar och sin yrkeskarriär och sina närmaste relationer är välformulerade och finstämda.

Det är ett fint Sommar. Och han gör gott i att dela med sig av sina personliga sorger. Utan dem hade detta program blivit en redogörelse likt flera andra Sommar denna säsong.

Stefan Larsson - Sommar i P1

…Sofi Jeannin - Sommar i P1

Foto: Magdalena Martin Photography. Publicerat med tillstånd.

Detta Sommar är - precis som så många andra denna säsong - informativt, tämligen faktabaserat och endast intressant på så vis att det ger en inblick i ett arbetsområde som är ganska okänt för många av oss.

Det finns tyvärr inget stort som slår an något i mitt eget liv, inget som ger mig impulser eller lust åt något specifikt håll. Hoppas det slår an något hos andra. Det gör det säkert.

Självklart är det intressant att höra en kvinna berätta om sin roll som vanligtvis innehas av män. Och lika säkert som Amen i kyrkan kommer då de sexuella trakasserierna i sådana sammanhang.

Tänk att detta eviga MeToo finns överallt. Skäms på alla sexistiska och nervärderande män.

Ett vackert uttryck som Sofi Jeannin säger i sitt Sommar är ”skapa klang”.

Annars funderar jag mest på hennes uttal av ordet dirigent. Hon säger det med hårt g. Inte med mjukt som i genast. Inte med sje-ljud som i genans. Tydligen uttalas dirigent med antingen hårt g eller med sje-ljud. Men det hårda g:et låter mer… ja, just hårt...

Sofi Jeannin - Sommar i P1

…Kim Söderström - Sommar i P1

Foto: Elinor Wermeling. Publicerat med tillstånd.

Ett mycket bra vardagspolitiskt Sommar. Det berör oss alla.

Vi ser dem vid nybyggen av alla de slag.

Byggnadsarbetarna som arbetar för någon underentreprenör till kanske en annan underentreprenör och kanske till ytterligare en underentreprenör som, till slut när man följer hela ledet i utförandeprocessen, arbetar för den som är huvudentreprenör – den som då inte har en aning om vilka faktiska personer som arbetar i det stora bygget.

Vi vill ofta att allt ska vara, om inte billigt så åtminstone, prisvärt. Företagare vill förstås tjäna så mycket som möjligt - men till vilket pris? I byggbranschen är det ofta till priset av arbetares död eller stora skador.

Kim Söderström delger oss många exempel på enorma tragedier som hade kunnat undvikas. Det är inte bara otur när de händer. Det är bristande rutiner, oacceptabelt dålig säkerhet och ovanpå det alltför många led i kedjan som försvagas med varje länk.

En rak och rättfram redogörelse av byggbranschen och det fackliga arbetet som kan rädda liv.

Kim Söderström - Sommar i P1

 

…Kenza Zouiten Subosic - Sommar i P1

Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd. 

 

Det här är ett koncentrat av vad det innebär att vara medberoende till en alkoholist och stor förnekare. Det är också ett Sommar som handlar om försoning. Men det är ingen lättvindig försoning befriad från smärta. Det är ingen "Okej, det är inte så lätt för honom, jag förlåter honom-försoning". Tvärtom. Hon går verkligen in på djupet av sina besvikelser, vilka konsekvenser de får i hennes unga liv och hur hon önskat att bara få vara ifred ifrån sin pappa och få försöka skapa sin egen stabilitet. Hur hon längtade efter honom som han var när han fungerade och hur hon försökte ta avstånd när hon insåg att hon aldrig skulle få det hon behövde som barn.

Det är ett Sommar med en ihållande konflikt som rymmer kärlek, längtan, självstyrka och destruktivitet. En berättelse som kan stärka många.

Det är henne väl förunnat att hon genom många år lyckats formulera sig i sin blogg och få så stor följarskara att hennes liv kunde vända in i en helt ny riktning.

Kenza hittade sin väg och skapade sitt liv.

Kenza Zouiten Subosic - Sommar i P1