Foto: Mattias Ahlm. Publicerat med tillstånd.
Han säger i början av sitt program att han vill dela med sig av sina erfarenheter för att andra kanske kan ha nytta av dem. Det är en bra ingång. Han har reflekterat över sitt liv, sina beslut, sina trauman och sina framgångar. Han är nära sig själv - och har självdistans. Han kan se sig själv utifrån. Och jag tänker att det finns så otroligt mycket mer under ytan men det han ger - det ger han. Och där kan vi hämta något till oss själva.
Stefan Larsson rör sig över stora fält, skilda miljöer, sorg som blandas med överlevnadsarbete. Två trauman som har likheter och ändå är två skilda. Hur mycket sorg kan en människa ta sig igenom?
Hans beskrivningar av sin ursprungsfamilj och i sin tur föräldrarnas ursprungsfamiljer, sina ungdomsdrömmar och sin yrkeskarriär och sina närmaste relationer är välformulerade och finstämda.
Det är ett fint Sommar. Och han gör gott i att dela med sig av sina personliga sorger. Utan dem hade detta program blivit en redogörelse likt flera andra Sommar denna säsong.