Tänk
att han överlevde allt detta fruktansvärda. Omar Alshogre.
Och att han kan se så glad ut, sprida hopp och lyckas formulera sin berättelse på det sätt han gör.
För tredje gången denna sommar varnar Sveriges Radio i inledningen för ”starka scener och skildringar av våld”. Den varningen är sannerligen befogad.
Vissa avsnitt är så ingående i olika tortyrmetoder att jag inte vet om jag klarar av att höra mer. Men om han genomlidit allt detta – vem är då jag att inte kunna lyssna på hans berättelse?
Det är tortyr. Skenavrättning. Vidriga situationer och maktlöshet.
Men det är också ett Sommar som säger mycket om vad det kan innebära för en människa att få en utsträckt hand. Slumpen, eller ödet, att hamna i ett väntrum inför ett läkarbesök i just samma stund som en människa med blicken utåt mot omvärlden och som registrerar behov – en människa med öppet hjärta - blev den handen.
Man måste nu lyssna på hela detta omvälvande program för att förstå de två sista orden i denna bloggtext.
Miet warde.