Det här är något utöver de sedvanliga sommarpraten. En lång krönika över galaxer, himlakroppar och livet. Utgångspunkten är vätgas.
Andrev Walden håller ihop sitt Sommar från början till slut och landar, efter att ha färdats i en gigantisk cirkel, tillbaka i berättelsens början. Så är han också en Augustprisvinnare. Icke förvånande efter att ha lyssnat till honom.
Det är också roande och tänkvärt när han då och då spränger in några detaljer kring sin dialog med producenten av programmet. Hennes reflektioner och försiktiga uppmaningar som är tänkta som vägledande stöd i hans skapande av sitt sommarpratsmanus, ger honom chans att respondera på det som säkert flera av oss lyssnare också reflekterar över.
Hans Sommar är det som lyfter blicken högst och längst, bortom natthimlens klart lysande stjärnor. Allt svindlar, hans uträkningar, hur man kan hålla hundra världar ur vår galax i sin hand genom att fylla ena näven med sand.
Det stora i det lilla.